Det var en lördagsnatt för ungefär 10 år sen som jag första gången fick det där budskapet till mig.

Jag satt ensam och halvfull på tunnelbanan mot Norsborg efter att ha varit på en hemmafest någonstans i stan när en äldre tjej kom och satte sig bredvid mig.

Hon kanske var i 30-årsåldern och ungefär lika full som jag så vi började prata med varandra, sådär osvenskt och spännande ni vet.

Vi kom snabbt in på djupare ämnen (handen upp för er som är halvt allergiska mot kallprat) och hon delade med sig att hon hade rest mycket runt om i världen. Jag var oerhört intresserad eftersom att jag själv planerade att backpacka genom Nya Zeeland, så jag bad henne berätta mer, vilket hon snällt gjorde.

Rätt som det var så sa hon ”Shit, jag ska gå av här!”
Jag fick lite panik för det var så mycket mer jag ville fråga henne men precis innan hon ställde sig upp hann jag i alla fall få ur mig:

”Om du kunde ge mig ett enda råd här i livet, vad skulle det vara?”

Hon log de varmaste av leenden och sa:

”Följ ditt hjärta”

Sen vinkade hon hastigt hejdå och klev ut genom dörrarna

intuition, magkänsla, följ ditt hjärta

Hjärtats väg är inte alltid den logiska vägen

“Följ Ditt Hjärta – Din Inre Röst – Din Magkänsla – Din Intuition” – Kärt barn har många namn.

Jag tror inte att det finns en enda människa i världen som känner att de INTE vill följa sitt hjärta. Det kanske inte alltid är uppenbart eller en helt medveten önskan men jag tror att om man gräver tillräckligt djupt så finns den där.

Problemet är oftast att det är en hel del skit som står i vägen för att man ska nå fram till sitt hjärta och kunna urskilja de ord som kommer därifrån med de ord som kommer från vårt ego, vårt huvud – vår rädsla.

Motsatsen till att följa sitt hjärta är att följa sin logik och vi ALLA vet hur sådär skön, säker och beräknelig vår logik är, medan hjärtats väg ofta är ologisk, oberäknelig och okänd – mystisk och magisk.

Om logiskt tänkande är en rak linje med en början och ett slut, då är hjärtats väg en spiral, som går inåt, djupare och fortsätter i all evighet.

Men, ärligt, jag har inte alltid lyssnat på mitt hjärta.

Ibland har jag slängt stenar ovanpå, för att slippa höra vad mitt hjärta säger.

Jag har tryckt ner och undan känslor, passioner, drömmar och minnen som jag helst velat glömma, i hopp om att dem ska för evigt försvinna.

För jag har varit rädd.

Rädd för att försöka.

Rädd för att misslyckas.

Rädd för att bli skrattad åt.

Rädd för att bli avvisad.

Rädd för att inte vara tillräckligt bra.

Rädd för att tro att jag är bättre än vad jag egentligen är.

Så, vad har rädslan gjort med mig?

All den här rädslan har lämnat mig handfallen.
Rädslan har krypit ner som cement genom mina ben, som rötter av betong som våldsamt pressat sig ut ur mina fotsulor, ner under marken och slagit rot.

Fast och
Paralyserad.

Ett hjärta som pulserande med kärlek och vision längtar sig framåt – uppåt och ut,
ben som är tunga, fastetsade, från tvånget om perfektion.

Och jag?

Jag står i mitten emellan dem båda och undrar:

Vafan gör jag nu?

Tystar jag ner mitt hjärta eller rycker jag loss mina ben?
River jag upp rötterna av rädsla eller tynger jag mitt hjärta med ytterligare en sten?
Hur många stenar kan ett hjärta hållas under innan det krossas?
Vad är bäst – att vara ärlig mot mig själv eller att fortsätta låtsas?

Jag valde att vara ärlig mot mig själv.
Den ärligheten föddes ut ur en fråga som löd:

“Tror jag, ärligt, att mitt hjärtas röst någonsin kommer försvinna?”

Svaret blev:

Så fan heller.

För jag VET att mitt hjärta aldrig kommer tillåta sig att stoppas – det är för passionerat, eldigt och fritt för det.

Mitt hjärta bär styrkan av tusen vrålande lejon fångade i en sekund av total tystnad.

Mitt hjärta är strömmen av frihet i vildhästarnas rytmiska hovslag.

Mitt hjärta är stillheten i örnhonans vingar och klarheten i hennes blick.

Mitt hjärta är min kontakt med allt levande – med allt som är.

Mitt hjärta vet vad som behövs – för mig – för världen.

Medan mitt huvud skapar allt fler problem,

så leder mitt hjärta mig till fler lösningar.

När mina tankar skapar separation mellan mig själv och andra så vägrar hjärtat att anpassa sig och söker istället att unifiera sig med den värld som finns runt omkring mig.

När mina tankar leder till tyngre cement i mina ben så spirar mitt hjärta med en värme och energi som löser upp allt som är fast och mjukar upp allt som är hårt.

intuition, magkänsla, följ ditt hjärta

Stenkastning och Bullrande Hjärtskalv

Sanningen är att jag kan fortsätta att kasta sten på sten på sten på sten.

Jag kan fortsätta att knipa ihop mina ögon tills det gör ont i tinningarna och smälla lock för mina öron som bestämt inte vill lyssna.

Men vad gör det för skillnad?

Rätt som det är kommer stenarna börja bullra och marken börja skaka.

Skalven kommer rulla in och allt kommer rasa.

Murarna jag byggt upp kommer smulas sönder till sand.

Och kvar kommer jag stå, med ett naket, skälvande, viskande hjärta i min hand.

Det jag säger är – vi kommer inte undan vårt hjärtas röst och det gör mer ont att försöka fly än det gör att våga lyssna på vad det har att säga.

Så min älskade vän, sluta låtsas som att den där rösten inte finns.

Ryck upp dina rötter och låt ditt hjärta leda vägen framåt.

Det kommer inte alltid vara smärtfritt.

Det kommer inte alltid vara vackert.

Det kommer inte alltid vara ljust.

Men det kommer alltid vara rätt

och du kommer aldrig ångra dig.

Nu, som avslut, tillåt mig att ge dig samma råd som jag själv en gång fick, en lördagsnatt i Stockholm för 10 år sen:

Älskade Syster,

Följ ditt hjärta

För ditt hjärta vet.

intuition, magkänsla, följ ditt hjärta